Hannah Nilsson är namnet jag är givet. Ibland lever jag upp till det , ibland inte. 17 år har jag mer eller mindre levt och förhoppningvis kommer ni få läsa om nåra till här på min lilla blogg. För ögonblicket befinner jag mig i kanada men halva livet finns kvar i Sverige. Kan inte garantera er något. Skriver om vad som faller mig in .Gillar bilder, mode , fotografering , fina saker, fina personer, fina djur, fina länder, fina bakelser, och fin franska. Det var väl det.
onsdag 16 november 2011
Stackars herr mobil
Han fungerar inte längre, iallafall inte som han borde. Han väcker mig på morgonen enligt order men också mitt i natten under min djupaste skönhetssömn av ett okontrollerat vibrationsläte som etsats fast i hjärnan på mig och orsakar panik, svett, falskt alarm.
Han lyder inte order som han en gång i tiden gjorde. Han var snabb och smidig, min herr mobil , en av de bättre telefonerna jag ägt ville jag tro.
Men nu vill han inte sammarbeta längre, för många olika språk att ta in, för mycket information, för mångra krav och framförallt för många hårda fall.
Så det är väl egentligen mitt egna fel, Herr mobil, att du blivit som du är idag menar jag.
Men det är ändå du och jag. Du känner mig mer än någon annan känns det som, alla platser jag varit på,du har varit med så mycket, ibland gömd tryggt i fickan och ibland ute på äventyr då inte ens jag själv vetat vart du tagit vägen.Du har ett så högt värde i mina ögon.
Alla foton,en himla massa historik av olika slag bär du på.
Har familjen , mina nära vänner och mitt gamla liv i dig.
Det är därför jag önska du funkade bättre. Skaffade en ny näringskälla till dig här om dagen, din gamla var söndergnagd av möss och du förtjänar mycket bättre än så. Men du har inte samma apetit som innan verkar det som, är det det som händer när man blir gammal? Du väljer ofta att gå på tom mage och det gör mig orolig och obekväm. Jag vill alltid ha dig vid min sida herr mobil. Du är mer eller mindre min näringskälla, förstår du inte det? Du har all min musik,den enda drivande kraften ibland känns det som. Du underlättar så mycket i mitt liv att det är fånigt. Det är därför jag önskar du skulle gå och lägga dig för en gång skull, starta om, få ny energi igen. Vad är det som skrämmer dig? Att inte vakna upp igen, att hamna i fel händer?
Du behöver inte oroa dig herr mobil, jag väcker dig, det är bara jag som kan det.
Herr mobil, jag tänker ge dig ett försök till att få lite sömn för det är dags för mig att gå och lägga mig vilket du vet betyder att om bara några ynka timmar är det dags för dig att väcka mig.
Jag har ett matteprov imorgon och det är viktigt att jag kommer i tid.
Och du herr mobil, du berättar väl inte heller för någon att jag har långa samtal med dig va? Det stannar mellan dig och mig bästis, för jag känner mig för jädrans konstig just nu . Gonatt igen då herr mobil
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Här kan ni yttra er om ni så behagar. Det vore ganska trevligt måste jag säga.