Trodde mig vara lite bättre än vad jag egentligen var där ett tag. Kände att jag hade flyt och skulle naila uppsatsen men insåg genast att det var en enda stor lögn när klockan visar 360 sekunder kvar att skriva.
Panik. Kommer ingenstans, sudda ut , korta ner , skriva konstiga slutsater. DET GÅR INTE:
Det slutade riktigt illa.Kände hur jag slogs mot tårarna. Va f'asen då! Gråta för en liten uppsats, det gör inte du Hannah. Det gjorde jag. nästan. Så illa var det.
Jag hade läst på , kände att nu ska det gå bättre än sist. Åt skogen med det.
Stack hem till Fergusons. Ingen var hemma bröt mig in. Nyckeln finns i trädgården tillgänglig för mig 24/7.
Åt skålar av sockerflingor och torkade bär.
Ringde och väckte morsan. Dumt javet men jag behövde snacka en minut
.Snackade med Linda också. Genast kändes allt ganska mycket bättre och mitt lilla breakdown försvann nästan helt när familjen kom inrusande runt 4.
Men det var ingen bra dag , not gonna lie, tack vare 360 sekunder av panik.
and fail.... Just like the Cold War. You cannot promote liberty and justice through war. Put down you're weapon and screw it.
Stor kram Hannah, du är så coooool! Dina bilder är fantastiska, du är så himla SÖT, klok och jag vill verkligen träffa dig när du kommer hem! Har du planer på att jobba i tjollen i sommar? Och duuuu, det är okej att få lite breakdown, du är trots allt på andra sidan klotet, eller nästan, typ halva. Men ändå. Jag har haft ett i typ 3 veckor här hemma i lilla Swe, det är så grått haha. Ps. Dina Canada vantar är bääääzt! Haha ;)
SvaraRadera