Nu har jag ingen tid kvar längre. Ska snart upp o packa och käka frukost för att sedan träffa min gamla barndomskompis Amanda som jag inte sett på evigheter o sen Evelina som också befinner sig i Stockholm för tillfället för att jobba.
Har haft det jättemysigt i Stockholm och det känns väldigt speciellt att vara tillbaka. Det är här jag är uppvuxen, detta är den enda platsen jag kan, jag hittar på o jag känner folk. Bara man går en runda så träffar man på ett par bekanta ansikten. Så var det iallafall denna lilla godispromenad.
Detta är denna enda fasta platsen som står kvar, iallafall Isabelles hem och familj. Även om jag själv flyttar runt som en nomad och inte alltid riktigt vet vad som är " hemma" så känner jag alltid att jag kommit "hem" hos familjen Tidholm, det är en andra familj för mig och jag är så så glad att det fortfarande är så även om jag inte varit här uppe på typ ett år. Jag kan tala om att jag och Isabelle bråkar precis lika mycket som innan, envisa som vi är o alltid varit.Hahha Åh vad jag inte vill åka hem känner jag just nu. Klart att jag vill träffa folk men livet e så lätt och härligt här. Och nu har jag återförenats med Bell o det känns så jobbigt att behöva skiljas igen-även om vi varit ifrån varandra ett år.
Men som sagt vet jag att vi ändå kommer hålla kontakten o hon har lovat mig pepptalks via skype i Canada. Jag kan vara lugn, har vi lyckats hålla kontakten såhär länge så kommer vi göra det livet ut tror jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Här kan ni yttra er om ni så behagar. Det vore ganska trevligt måste jag säga.