Men snart kommer mamma och pappa hem och då blir allt som vanligt igen. Fast som vanligt blir det inte. Det kan det inte bli. Det som har hänt har hänt. Men min frihet begränsas och jag tvingas anpassa mig och leva inom vissa ramar.
Nu när farfar varit här har jag kunnat göra precis vad jag vill , var jag vill och när jag vill. Vi har kunnat prata om det mesta för han förstår och dömer inte. Att ha hemlisar med min farfar , det har jag alltid haft. Innan var det kanske mer att jag gömde godis i soffan som jag åt innan middagen , vilket jag absolut inte fick,men ändå.Han var tyst som en mus och det är likadant nu. Det som har varit är mellan han och mig , his lips are sealed. Han är för underbar min farfar, jag känner mig så trygg med honom.
Att sitta här och spana på honom där han sitter i sin fåtölj med kaffekoppen i högsta hugget och lyssnar på sommarpratare på P1 , berör mig. Jag börjar inse att jag kanske inte har så mycket tid kvar med honom. Det gör så fruktansvärt ont. Han är inte sjuk eller så men ändå ganska gammal. Jag kanske får chansen att träffa honom när jag är i stockholm i nåra dar i augusti men annars är det hejdå nu. Förhoppningsvis bara för ett år. Faan att jag ens tänker så. Klart att vi ses snart igen , efter Kanada. Min lilla farfar.
Sen är det Mathias också. Ni vet killen jag träffat ett tag nu. Han är för bra för att vara sant. Har haft en sån himla underbar tid med honom nu. Har varit så lycklig, det hade inte kunnat bli mycket bättre. Säger inte att det är över ,för det är det inte , men jag kan ändå känna smärtan komma krypandes.Det går inte att blunda för att jag åker om en och halv månad.
Jag anser att jag haft väldigt mycket tur som träffade honom den kvällen på St. Hans backar. Kanske inte att man kan kalla det tur eller slump men det var av impuls som det blev som det blev. Två, till att börja med, främlingar som av ren tillfällighet befann sig på en spykistisk -chillkrök den där sena kvällen i juni. ´Det var väl meningen helt enkelt.
Han har egentligen funnits där hela tiden , men jag har inte vetat eller sett det. Spyken NV1. Skåp på samma våning, lunch i samma matsal,föreläsningar i samma aula. gått igenom samma korridorer, använt samma toaletter, salar,trappor .Men nej, ingen Mathias. Ibland är man bara för blind. Man vet inte om att det man letat efter egentligen funnits precis framför en.
Tur i oturen skulle man kunna kalla detta.. Fast det var ju inte "tur "kom jag precis fram till. Det var meningen. Men jag menar att även om jag ska åka snart så är det 100% värt det. Synd att vi inte upptäckt varandra tidigare jaa men den tiden som är kvar är guldvärd. Jag ser ingen anledning att hålla tilllbaka.
http://www.youtube.com/watch?v=GQxLTCQop2I
This one's for us. <3 och sorry om det blev ooffygoofysmoochyloveydovey och way to deep inlägg nu.
Nä vad söta ni är tillsammans!! Riktigt fin kille verkar det som. Lycka till med honom!
SvaraRadera